17.3.06
Skrattets Järnvägar
Med risk för att bli tjatig, men det är nåt visst med SJ. Aldrig har väl så mycket becksvart humor kommit från en och samma ofrivilligt komiska genier. Om dom inte fuckade så väldans med ens hela existens skulle man kanske kunna gilla dom lite. Ni vet sådär som man gillar W. Bush när han försöker vinka till journalister, ramlar med sin fula cykel och bryter foten på en polis. Komiker by nature, och inte by choice, liksom.
Hursomhelst. Så här förtäljer historien som kunde läsas härom veckan:
Det var en gång ett X2000 på väg genom västra Sverige. På perrongen i Kungsbacka står intet ont anande och upprymda blivande resenärer fyllda av spänd förväntan. Det ska få åkas fint snabbtåg minsann. Mumsas bistrobullar och drickas Machiaaaato Latte. I stationens högtalare får man veta att snart inkommer underverket som ska sörja för vidare transport genom vinterlandskapet. Ombord på samma underverk förbereder sig ett antal resenärer för avstigning. Kanske ska dom till jobbet. Kanske ska dom hem. Kanske är dom pensionärer, och ska bara stå i vägen för att betala med en påse femtioöringar på stans fullaste lokalbuss mitt i rusningstid. Hursomhelst ska dom alla kliva av i Kungsbacka, en glad ort nånstans på Sveriges framsida.
Nu blir det inte så. På perrongen undrar före detta exalterade blivande passagerare vad som försiggår medan ett fint snabbtåg fyllt med 60-ish olika kaffesorter blåser förbi stationen i 140 kilometer i timmen och piskar upp ett gigantiskt, aldrig sinande moln av snö i fejset på dom. Sakta men säkert, medan dom gräver sig fram ur drivorna, förstår dom att dom nyss missat tåget. Snabbtåget.
Samtidigt infinner sig ett visst missnöje ombord på nämnda fordon då lokföraren efter en längre stund låter meddela att han tydligen, utan att märka det, missat att stanna i Kungsbacka. Ni förstår, det var en så vacker dag det här, att solen lyste lokföraren rakt i anletet, vilket föranledde att kapten helt sonika inte alls såg varken Kungsbacka, perrongen eller de besvikna själar han nyss med stor framgång lyckats pula lika fulla med snö som en tredjeklassarbully som mobbar en ettagluttare utanför matsalen. Det blir till att kliva av i Varberg. "Äsch. Det är ju inte så farligt. Det är ju bara tio mil för långt." tänkte förmodligen inte de flesta.
SJ:s presstjänst lät senare meddela att "det inte hände ofta det här, men man beklagar naturligtvis ändå det hela. Och natuuuurligtvis gäller resegarantin även i detta fall." Oh, well thank you, Massa SJ. You´re way to kind.
14.3.06
Elementärt, min lille Watson...
"...och orsaken till att vi idag är försenade är kvalitetsproblem. Vi som jobbar ombord på de här tågen tycker faktiskt inte att de fungerar som de ska."
(Snyftande lokförare ombord på SJ:s ständigt försenade satans dubbeldäckarhärke i högtalarsystemet, avd. No shit, Sherlock!)
13.3.06
Lassie
Då hushållet idag var i våldsamt behov av tjottapapper, tandkräm och fiskmarinad förärades grannen Hemköp med ett besök under kvällen. Medan Selene febrilt studerade antalet kalorier i olika brödsorter äntrade allas vår Kjelle Bergqvist scenen. Kjelle med nån form av dotter hade helt sonika gett sig ut bland fotfolket för att proviantera basvaror, skulle det visa sig. Selene, som alltid varit svag för sin egen humor, kopplade genast på charmen och inledde ett halvdiskret stånkande med avsikt att citera den gode Kjells insatser i Håfströms "Leva Livet", vilka ju till stora delar består av högljudda utrop av stilen "UH!" och "ÖH!". Naturligtvis hade Selene relativt svårt att hålla sig någorlunda för skratt, och citerandet gick därför (lyckligtvis) endast halvdant. Undertecknad valde här att lägga på en rem mot kassalinjen innan Kjelle hann notera mitt samröre med denna ljuva men något för humoristiska kvinna. Man vill ju inte få på tasken av Gunvald och hans dotter.
Jaha. Fridens.
9.3.06
SJ är det nya bajsbrunt.
Jag tror er.
Det är ju för jävla konstigt. Tåget har tamejistjärten funnits i vadå? Hundrafemtio år? Men lik förbannat alltså. SJ, Statens Jävla Järnvägar, förstår fortfarande inte hur det funkar. Ok, era pungglufsare. Lyssna nu.
- Ni ska köra tåget från en namngiven ort till en annan namngiven ort. Om ni bara kommer halvvägs har det blivit nåt galet. Då är det liksom inte klart. Rent krasst spelar det ingen roll om lokföraren fick ryggskott när han åt på Burger King i förrgår och inte kan komma till jobbet idag. Eller om det ligger spökbajs på spåret i Läggesta och man kan få sladd om man åker igenom det. Anställ några fler lokförare. Ring Manpower och hyr en fiffig yngling som käkar era jävla bajsproblem till frukost. Gör något bara.
- Det finns en tidtabell, vilket ju är för jävligt. Men än värre är att den måste följas. Jag vet att det är tuff skit, men livet är hårt. Det är faktiskt ok om ni inte klarar tidtabellen på minuten varje gång. Det är mänskligt att fela lite. Däremot krävs det rent ÖVERJÄVLIGA CLARK KENT-KRAFTER för att lyckas bli 25 minuter försenade på en sträcka som tar 20 minuter att åka! Sen, hörrni, är det ju också vidunderligt kusligt när ett tåg först är 7 minuter försenat, sedan (10 minuter senare) 15 minuter försenat, och slutligen (vojne vojne) 23 minuter försenat, innan det (ve och jävla fasa) spårlöst försvinner och blir inställt någonstans under de 400 metrarna mellan Café Sylvia och Eskilstuna Central. Labero, din gamla skojare! Raka svar! Har du ett gäng nya, fina dubbeldäckare hemma i garaget?
- Just ja essji, apropå dubbeldäckare: vad har ni pröjsat för dom där rackarna ijjengtligen? Blev det tjafs om priset förstås? Kom igen nu. Pröjsa dom där stackars exilkubanerna som byggde skiten nu, så dom slutar jiddra med tågen på nätterna. Hur många gånger har ni "kommit tillrätta med problemen" på skiten nu? Det är ju uppenbart att nån gynnare pajar tågen för er. Varje vecka fixar ni dörrarna så att man ska kunna stänga, och inte bara öppna dom. Men ändå står dom där och jävlas med er nästa morgon. Skruva bort dörrjävlarna istället. Jag skiter i om det blir kallt. Jag skiter till och med i om det ramlar ut nån tant då och då, bara jag kommer fram någorlunda i tid. Plocka upp henne på tillbakavägen. Om inte lokföraren får vinterkräksjukan i Arboga förstås. Då får ni väl hämta henne nästa dag. Eller ringa en taxi.
Och förresten. Sluta vara så jävla skenärliga hela tiden. "Vi vet att vi är jävligt sopiga, otrevliga och inkompetenta. Men vi jobbar på det." Nej. Det är ju det ni inte gör. Ni bara erkänner era brister och är ödmjuka hela tiden. Det var lite gulligt i början, men nu funkar det inte längre. Jag blir lika förbannad i alla fall. Så sluta ljug. Ni kan fan ha Muqtada al-Sadr och en rabiesråtta som tågmästare om ni vill. Bara ni kör tåg som folk.
Ah! Det var lite ilska det. Nu kan jag vara sådär snäll i en månad igen.
7.3.06
Nu på vidjo!
Eftersom min musiksmaks-Mussolini till bror idag på sin blogg, troligen utan överhängande pistolhot, offentligt erkänt att han gladeligen spisar 90-talstechno numera (nästa naturliga steg torde vara att eurodiscomonstret börjar äta hans hjärna med sked, och att mina E-typeskivor från nittnanittifyra därmed kommer att få gå i arv), känner jag mig upprymd, nödgad och pressad nog att även jag ge de två personer som läser denna blogg något i tipsväg. Eftersom jag ingalunda heter Herr M. Apa lämnar jag dock musiken därhän, och tipsar istället om det viktigaste du kan stoppa i din Stjärnvideo-moviebox.
- Crash
På den minst storfilmsryggdunkande Oscarsgalan sedan urminnes tider var det mycket som var ovanligt kul. Jon Stewart mest hela tiden. Gangsterrapparna Three-6 Mafia som förmodligen hade tvingats stryka 116 unika svordomar ur sin låt för att ens bli insläppta på scen, men på nåt bisarrt och ganska skönt sätt lyckades ta hem "Best Song"-priset framför näsan på Dolly "jag-är-93-år-men-tajt-för-min-ålder" Parton. Att en palestinsk film om självmordsbombare med hjärta var nominerad till bästa utländska film. Men mest av allt att det tyngsta priset, årets film, gick till en independentfilm som ställer fler frågor än den ger svar. Crash är förmodligen det bästa som hände min filmsamling förra året. - Sympathy For Lady Vengeance
Chan-wook Park är ju inte mycket för pussar och grejer. Å andra sidan gör han Sydkoreas, och eventuellt världens, snyggaste filmer. Andra delen i hans hämndtrilogi, Oldboy, blir snart Hollywoodfilm. Och det är bara en tidsfråga innan nån Tarantino-inspirerad tjock bolagsmogul i Kalifornien lägger vantarna även på avslutningen Lady Vengeance. Skynda dig och se originalet innan dess. (När du ändå är igång - se förresten originalversionen av Infernal Affairs också, innan Scorseses remake med Leo Cappy är klar.) - Sha Po Lang (a.k.a. SPL)
Ok, mycket kinesprylar nu. Men vafanöh! Donnie Yen och Sammo Hung i samma film! Donnie är ju alltid grym. Sammo är ju alltid tjock. Tillsammans är dom alltså tjockt grymma. Eller grymt tjocka. Se. Gört!
Förresten. Varför är inte Schyffert chef över hela jorden? Har vi något större geni? Näppeligen.
Peace out då.
6.3.06
Bill Gates är min mamma...
...och allt jag kan göra med en datamaskin torde ligga nedärvt i mina gener. Om du vill och har råd kan jag nu hjälpa även dig att byta bakgrundsfärg på din blogg, precis som jag gjort med min egen. Det tar cirka två dagar om jag låter bli att äta, bajsa och sova. Betalar du för en extra dag finns möjligheten att flytta bloggens titel en bit åt höger. Jag kan dock inte precisera exakt var den hamnar. Den kan möjligen även hamna till vänster. Eller försvinna helt. Men i så fall kan man ju göra en ny blogg. Hursomhelst, jag tar nån femhundring i timmen för besväret. Dock blir du tvungen att köpa en ny mus åt mig också. Min ramlade in i väggen några gånger. Ta nån trådlös bara.
