17.3.06
Skrattets Järnvägar
Med risk för att bli tjatig, men det är nåt visst med SJ. Aldrig har väl så mycket becksvart humor kommit från en och samma ofrivilligt komiska genier. Om dom inte fuckade så väldans med ens hela existens skulle man kanske kunna gilla dom lite. Ni vet sådär som man gillar W. Bush när han försöker vinka till journalister, ramlar med sin fula cykel och bryter foten på en polis. Komiker by nature, och inte by choice, liksom.
Hursomhelst. Så här förtäljer historien som kunde läsas härom veckan:
Det var en gång ett X2000 på väg genom västra Sverige. På perrongen i Kungsbacka står intet ont anande och upprymda blivande resenärer fyllda av spänd förväntan. Det ska få åkas fint snabbtåg minsann. Mumsas bistrobullar och drickas Machiaaaato Latte. I stationens högtalare får man veta att snart inkommer underverket som ska sörja för vidare transport genom vinterlandskapet. Ombord på samma underverk förbereder sig ett antal resenärer för avstigning. Kanske ska dom till jobbet. Kanske ska dom hem. Kanske är dom pensionärer, och ska bara stå i vägen för att betala med en påse femtioöringar på stans fullaste lokalbuss mitt i rusningstid. Hursomhelst ska dom alla kliva av i Kungsbacka, en glad ort nånstans på Sveriges framsida.
Nu blir det inte så. På perrongen undrar före detta exalterade blivande passagerare vad som försiggår medan ett fint snabbtåg fyllt med 60-ish olika kaffesorter blåser förbi stationen i 140 kilometer i timmen och piskar upp ett gigantiskt, aldrig sinande moln av snö i fejset på dom. Sakta men säkert, medan dom gräver sig fram ur drivorna, förstår dom att dom nyss missat tåget. Snabbtåget.
Samtidigt infinner sig ett visst missnöje ombord på nämnda fordon då lokföraren efter en längre stund låter meddela att han tydligen, utan att märka det, missat att stanna i Kungsbacka. Ni förstår, det var en så vacker dag det här, att solen lyste lokföraren rakt i anletet, vilket föranledde att kapten helt sonika inte alls såg varken Kungsbacka, perrongen eller de besvikna själar han nyss med stor framgång lyckats pula lika fulla med snö som en tredjeklassarbully som mobbar en ettagluttare utanför matsalen. Det blir till att kliva av i Varberg. "Äsch. Det är ju inte så farligt. Det är ju bara tio mil för långt." tänkte förmodligen inte de flesta.
SJ:s presstjänst lät senare meddela att "det inte hände ofta det här, men man beklagar naturligtvis ändå det hela. Och natuuuurligtvis gäller resegarantin även i detta fall." Oh, well thank you, Massa SJ. You´re way to kind.
