DARKO 2.

Idag var det min lediga söndag från jobbet. Jag har två såna i månaden. Denna firades dessvärre med konstant pluggande. Inte ens utanför dörren kom jag tammefan. Jag tror att de sista veckorna har varit de mest utmattande i mitt vuxna liv. Det är uppgifter hit, uppgifter dit, extralektioner, extraföreläsningar, uppdrag och tävlingar och jävelskap. Och inte blir det bättre den här veckan. Lugnar det inte ner sig snart så kommer jag inte annat än sova mig igenom jullovet, om jag håller ut tills dess.

Nästa helg har jag däremot tagit helt ledigt från jobbet. Det är dags för den årliga Sci-Fi-mässan, denna gång flyttad till Älvsjö. Det roligaste med den här lite B-iga mässan är utan tvekan alla ofantligt suspekta existenser som dyker upp utklädda till Spock och Klingoner och Orcher och liknande svin, för att helt sonika smyga runt inne bland övrigt folk (och jag menar verkligen smyga) och eyeballa varandra, muttrandes otydliga ramsor på utomgalaxiska till sina allierade, medan dom buttert pekar på sina bittra fiender som intar sladdrig varmkorv genom sin svettdrypande Chewbaccamask. Ibland tror jag att dom ska börja slåss på riktigt med sina folieklädda pappsvärd. Men det har hittills tyvärr inte hänt. Undrar var dom håller hus alla andra dagar på året, de små liven. Nej förresten. Det undrar jag inte.

Nu ska jag sova stjärten ur led. G'natt y'all.
Bifogar en bild på läxan tills imorrn.
Det fick bli en lokalpatriotisk plansch. 016, bitch!

För er som missat http://www.angryalien.com. You are now enlightened.

Jag har aldrig direkt haft några större anlag för stress. Visst, jag kan väl, som vilken jävel som helst, framstå som en smula bitter när det kör ihop sig. Men jag har aldrig kört Sthlmsräjset med hjärtflimmer, Big Mac till frukost, blödande magsår, panikattacker, springa och skrika i handsfree på stan och indiskret förbanna alla födda före Kristus för att de inte kan lämna fri väg i rulltrappan.

Men man kan väl ändra sig. Jag ska erkänna att jag nog inte, innerst inne, trodde riktigt på alla dom som försökte övertyga mig om att det är jobbigt att plugga på Berghs. Det är det. Har man pluggat på högskolan vet man ungefär hur en halvjobbig kurs där ser ut. Kurserna på Berghs är väl rätt jämförbara i tempo, skulle jag säga. Haken är bara att det aldrig rullar mindre än fyra kurser samtidigt. Haken är också att det skuttar in lite alla möjliga allmänt sköna lärare, till synes fullständigt ovetande om varann, och delar ut uppgifter med kort tidsfrist som tomten delar ut klappar. Frasen "Jag förstår att ni har mycket att göra, och här ska ni få lite till," tycks vara av central betydelse i någon form av kontrakt man skriver under för att få undervisa på skolan. Upp sex, hemma sex, plugga till tolv. Det är modellen. Och då är jag ettagluttare.

Skönt att man har ett jobb att gå till på lördagar och söndagar också. Vi ses i juni 2008.

På bilden ovan syns minst två bröder. Kanske fler. Nummer två från vänster är min. Nummer två från höger är Matt Dillons. Nummer två från vänster har, tillsammans med andra likasinnade, ett tag försökt övertyga mig om att tv-serien Entourage, där nummer två från höger har en central roll, är något i stil med "Den Bästa Serien Någonsin". Följaktligen gick jag, trots viss tvekan, och köpte första säsongen (en mastig historia på åtta avsnitt à ett par minuter vardera) på dvd. Jag avsatte de cirka elva minuter som krävs för att plöja igenom halva nämnda säsong härom kvällen. Jag är fortfarande inte särskilt övertygad. Avsnitten är pisskorta och pissfå. Humorn är väl lite billig sådär. Men en sak kan jag ge honom, v2. Johnny Drama är rätt oslagbar. Ska ge hela serien nån chans till också så klart, men nån säsong två blir inte köpt såvida inte de sista fyra avsnitten av säsong ett spurtar på upploppet. Man kan ju hoppas...

Satana Perkele Vitto! Nu har jag satana suttit och skrivit det längsta jävla inlägget i mannajävlaminne här bara för att kompensera alla de två pers som gnällt på svag uppdateringskapacitet på min jävla bloggjävel, och så ska jag bara ladda upp några sketna små bildjävlar på slutet. Och vad händer då? Jojo jävla mensan! Skitbloggen äter upp hela mitt inlägg och loggar ut mig. JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAVISST!!!!!

Nu får ni fan inget långt inlägg bara för det. Det tog ju nämligen halva kvällen att försöka CSS:a om bloggen till nuvarande utseende också.

Allt ni får är bannefanemej några bilder från Berghs introvecka. Det är Kjell-Henry, några klassisar och en stajlad toa typ. Goes to show att man aldrig vet vad man stöter på för konstigheter på Sveavägen.

Gonatt för satan.