DARKO 2.

För första gången på länge tog vi oss ikväll tid att kliva iväg på bio. För min egen del fanns det väl egentligen bara en film som kändes riktigt intressant, och eftersom jag är CSN-stinn ansåg jag mig utvald att både bjuda och välja. Alltså blev det The Departed.

Eftersom jag skarpt gillar originalet (som med titeln Infernal Affairs bräcker skiten ur kopian rent namnmässigt), så var jag ohälsosamt nyfiken på om det egentligen kunde bli bättre. Scorsese är ju Scorsese, men det här med remakes verkar ju kunna stiga även den bäste åt huvudet. Mest därför förväntade jag mig nog inga överraskningar.

Men slap my ass and call me a bitch om inte yours truly förärades en extraordinär surpris ändå. Visst, filmen i sig var bra. Originalet känns nog fortfarande lite vassare i min bok, men med tanke på att manusförändringarna i stort sett uppgått till att översätta skiten och lämna resten som det var, kan jag inte gärna leka Kim Jong-il och beskylla kapitalet för att ha bajsat ner alltihop. Inga konstigheter där. Det jag däremot inte hade förväntat mig var att få se Leo-fuckin'-nardo "jag-ser-ut-som-sexton-men-är-femtitvå" DiCaprio steppa upp och bli man. Men lyssna nu. Karln är galet grym. Nu sa jag det. Och aldrig i h streck e trodde jag innerst inne att den dagen skulle komma när jag skulle göra den här jämförelsen, men Leo är DeNirogrym. För första gången i en film är han vuxen, och för första gången i hela världen äger han alla sina kollegor filmen igenom. Jo, Jack Nicholson också, tammefan. Att hans Oscarsnominering sen kommer för Blood Diamond istället vet jag inte hur man ska tolka. Är han lika grym där så ge grabben en staty för böveln. Och ge Scorsese en också nu då, så han slutar tjura bakom sina abnorma ögonbryn.

Min klassis Robin (bilden) är till ren kroppsyta sett inte jättestor. Varför han kallas Biggie vill jag därför helst inte veta. Men skit i det nu. Imorgon fyller Biggie år, och eftersom han 1) är en skön kille, och 2) inte gillar att han inte finns avbildad på min blogg ännu, så dyker han upp nu. Grattis man!

På http://subkulturexhibitionister.blogspot.com kan man se mer av Biggie. Sitt inte uppe hela natten bara...

Hur otroligt skev är inte kamphundsdebatten som rasar på Aftonbladets hemsida då? Hela skiten är skrämmande i mycket hög grad. I forumet debatterar folk genom att med en översittarton kalla sig pålästa, för att i nästa stund argumentera med just de föreställningar, myter och felaktigheter de nyss läst i kvällspressen. Är detta samma personer som inte förstår hur nazisterna fick med sig majoriteten av tyska folket för inte så jävla länge sen? Skulle dom dricka kvicksilver och äta bajs, och dessutom bjuda sina nära och kära på det, om Aftonbladet skrev att det leder till evig ungdom? Och hur ska vi göra när vi förbjuder "kamphundar", som 84,4 procent av 85000 personer vill enligt aftonbladet.se? Vilka raser ska vi utrota? De som engelska adelsmän födde upp för att tjäna pengar på i hundslagsmål för 150 år sedan? Den engelska staffen, som är en av två raser (av 230 möjliga) som The British Kennel Club REKOMMENDERAR till barnfamiljer beroende på rasens extrema pålitlighet och barnkärlek? Kanske granntantens lilla psykade pudel som skäller och hugger efter allt med ben? Vilken skön, rasbiologiskt utbildad Hitlerwannabe ska ges nöjet att iscensätta den slutgiltiga lösningen? Och vad händer sen? När bullraserna blivit lite svårare att få tag på och äga? När idioterna skaffat Rottweiler, Boxer eller Mastiff istället? Då plockar vi fram Goebbelsretoriken igen antar jag?

"Varför skaffar man en Amstaff när man vet att folk kommer titta snett på en och tycka illa om det? Det finns ju andra raser." Svår fråga. Lika svår som: "Men varför är du tillsammans med en asiatisk tjej när du vet att folk kommer kalla henne guling och snacka skit om er? Det finns ju andra raser.".

Och vad säger man om folks oförmåga att läsa kvällspress kritiskt? Farligt som fan! Nötter! Kan ni inte sålla skitsnack så ska ni väl för fan inte läsa såna medier! Ni kommer ju bli sinnessjuka, livrädda och självmordsbenägna om ni tar kvällspressens dramatiserande som objektivitet.

Vad är farligast? En missbrukad, slagen och livrädd Pitbull eller kvällspressens bild av ett livsfarligt samhälle där det gäller att snabbt kunna kategorisera ont och gott och sedan slå/hugga/skjuta först och fråga sen för att klara sig helskinnad?

SJ har ju en restidsgaranti som kortfattat innebär att du som resenär får tillbaka pengarna du betalat för resan om den skulle tagit max en timme och du blir minst 20 minuter försenad. Med tanke på detta är det förmodligen bara en slump att en resa mellan Eskilstuna och Stockholm (eller vice versa) enligt SJ:s nya tidtabell numera tar 61 minuter istället för de tidigare 60.

Och jag är inte bitter. Jag är så glad att jag valt att resa med SJ varje dag. Även om deras tåg tydligen gick lite, lite fortare förra året.