23.5.05

Over and out...

Okhaj. Även eftersläntrarna har nu tagit mark i norden igen, vilket innebär att Cannessagan är all för den här gången. Nu siktar vi på nya hårda tag och oanade höjder nästa år, och då med fullt ackrediterad styrka. Gissa om det ska levereras! Återstår att se vad som händer med Pagella-kidsens manus till dess. Vem vet, kanske blir det RIKTIGA lyxfester in the year of 2006?

Tack Robin, Rannug, Henke och Tony för i år!

/Gangsta Fiddy

21.5.05

Beck-insults..... på svenska alltså!

Tja!

Träffade producenter för Filmlance (som producerar Beck) ikväll på lilla enorma (petit majestic) och Robin berättade att han naturligtvis skulle kunna skriva det hela aningen bättre, varpå de kontrade med att "Beck" har de bästa manusförfattarna i landet. Robin försökte rädda upp det hela efter ett hyggligt tramp i klaveret genom att berätta om att han hade en vision och en ambition att göra det hela bättre. Varpå producenten kontrade med att läktarproffs finns det gott om. Antagligen var svaret från Robin men producenten förstod dock och uppskattade hans vilja att göra något bättre så förhoppningsvis är inte alla broar brända gällande Filmlance. Tony, Henke och Rannug körde sina egna Beck-insults med producentens kollegor med ungefär samma utgång. De hade heller ingen aning om att Robin badmouthade Beck på egen hand vilket såhär i efterhand är ganska kul. Sammantaget så måste jag säga att kvällen var rätt så kul faktiskt...

On the keys... Henri Isaksson

20.5.05

Tommi please, please Tommi..!

En dag spenderad bland de aktiva kan man säga. Vi drog in till Cannes med våra ackreditationspass redan vid nio-tiden och försökte göra allt som stod i vår makt för att vi inte skulle bete oss som en shoppande Mr Bean som stolt i tid och otid visar upp sitt nya kreditkort. Jag hoppas vi lyckades ganska bra. Men det var drömlika ögonblick. Jag ville nypa mig själv varje gång jag visade upp mitt ackreditationspass för vakten och slank in på området. Först så var vi inne på något som kallas Marcheé vilket kan beskrivas som en gigantisk mässhall där alla de stora kända filmbolagen hade sina bås. Istället för att läsa en dansk synopsis så läste vi synopsis för filmer med Bruce Willis och Al Pacino. Efter marcheé så strosade vi omkring ett tag innan vi tänkte att vi skulle testa och gå in på palatset. Där såg vi plötsligt en folksamling så vi stannade till. Från terrassen utanför så började komma lite folk. Plötsligt stod vi en meter från Barry Pepper och en minut senare så hörde vi fotograferna skandera på riktigt skabbig brytning till Tommy Lee Jones som befann sig lika nära. "Tammi, Tommi, please" LEFT TAMMI! Rannug som aldrig har bangat skanderade villigt med. Tammi! Please. Ungefär som om det var en låt han sjöng på. Självklart utan någon som helst kamera. Jag kunde inte göra något annat än att asgarva. Vilket Tommy Lee Jones inte heller kunde undgå att höra. De försvann sedan in till presskonferensen för Tommy Lee Jones nya film "The Three Burials of Melquiades Estrada" Vi själva... vi drog in på en biograf och kollade in filmen "Don't come knocking" som tävlar i årets filmfestival. Dagen avslutades sedan med ett efterlängtat möte med Mike Yuen som vi lärde känna förra året.

P.S: Vädret har varit alldeles perfekt sedan Rain Man Wallin beslutade sig för att lämna oss... D.S

PEACE OUT TAMMI! Robin and the pro gang...

19.5.05

Accredited!!!

Well...
Vi trampade ner till kontoret som sköter de tillfälliga ackrediteringarna och skulle se hur det gick att få ett pass för en dag. Hr Isaksson steppade fram och lämnade fram sitt färska pagella visitkort och väntade... Damen vid disken knappade lite på sin dator och sade sedan: "ja ja, jag ser att ni bara var lite sena i år för den fulla registreringen." Hr Isaksson något förvånad fick fram ett: "yes that's true." Henkes förvåning ledde dock till att damen kände sig tvungen att tillägga: "We know everything here..." En kommentar som triggade igång Hr Rannug som med sin sedvanliga självsäkerhet utbrast: "That's good. Cause we've got nothing to hide..." Allt som allt så tog processen två minuter och sedan lämnade vi kontoret med färska utfärdade pass. Cannes internationella filmfestival har alltså formellt bekräftat att pagella-gänget tillhör och utövar professionen. "In short" vi är numera proffs...

Vid tangenterna
Mr Akerman, professional screenwriter

Örnen har landat...

...i Svealand. Skönt att se att det är action på bloggen under överinseende av Mr Akerman, även om den uttalade partyoviljan under onsdagen låter mycket skabbig. Tydligt är ju att det är tunga sinnen i France när Fiddy lämnat byggnaden... Annat var det när mistrarna W och R klämde det sista ur Cannes-natten tidigt på tisdagsdygnet. Beslutet att vänta på 05.22-tåget tillbaka till "The Antibb" kan diskuteras, särskilt som detta tåg på grund av en fotograferingsattack på avenyerna i Cannes missades med minsta möjliga marginal, vilket föranledde ett tvingat besök på den lokala baguettebaren. Den särdeles fruktiga försäljarvarelsen på nämnda bar saknade tydligt alla former av sexuell läggning liknandes misters Blam Blam och Rannouq, vilket inverkade märkbart på aptiten hos de båda. När så en uppenbart östeuropeisk, benig yngling i beige kostym á 1979, som tydligen åsamkat sig någon form av hjärndefekt under kvällen, äntrade analbaguettebaren skrikandes som ett vettlöst apdjur i brunst, fann bitcharna det för gott att utrymma stället och skutta på 6-tåget tillbaka till verkligheten. Så återstod då bara halvtimmespromenaden upp till alpstugan på 3800 m.ö.h. innan sömnen kunde inkasseras. Påföljande dag bjöd på den eminenta Oldboy med lax och sjampanj.

Och så förtäljer historien om Le Man De Cannes' Tour de France anno 2005. All vidare rapportering, förhoppningsvis med stor grandeur, kommer att skötas från The Antibes Crib av The Pagella Boys. Må de hålla fanan högt!

/FBB a.k.a. D.

No energy...

Well, nu när Mr Wallin has left the building så är det upp till oss andra att lyfta stafettpinnen till nya oanade höjder. Gårdagen var väldigt lugn på förmiddagen och sedan på eftermiddagen så kände herrar Rannug, Åkerman och Abaji att det var dags att kolla in "happy hour" på skandinaviska terrassen. Det gjordes och var rätt så trevligt. Vi fick reda på att alla svenskarna är i princip på väg hem. Vi pratade också med en äldre kvinna som var chef över ett företag som hyrde ut filmer på nätet. Hon tyckte hr Åkerman såg ut som en ung Kiefer Sutherland och det var kvällens komiska höjdpunkt kan man väl säga... Sedan reste vi hem då vi förväntade oss mat på bordet då Hr Isaksson stannat hemma. När vi kom tillbaks så var maten inte påbörjad vilket senare skulle få ödestigra konsekvenser. När vi efter två timmars stressinhalering av alkoholhaltiga drycker kom ner till Cannes var vi väldigt trötta. Den enda som egentligen var i gasen var hr Isaksson som chillat hela dagen. Resten hade absolut inget att ge. Ingen vilja att mingla, ingen vilja att göra något förutom att dra hem. Så efter 2 timmars velande påbörjade vi ett taxisökande och sedan drog vi hem och sov. Detta bevisar onekligen att det kostar att ligga på topp!!!

Vid tangenterna istället för Wallin pink trendy,
Sleepy Red Robin Ridinghood

16.5.05

Au Revoir, Orvar

Allo. Blir en kort update idag. Dagen har spenderats med att försöka få en ackreditering för tillträde till lite mer prylar i Cannes. Det tycks funka, även om yours truly väljer att avstå, då skiten kostar 800 pistoler svenska, och jag drar på onsdag morgon. Annars är väl allt fina fisken. Sista dagarna har pendlat mellan ännu en natt i Cannes, innehållandes ett inte så givande samtal med en av mina favoritskådisar, Damien Lewis från Band of Brothers, samt en hetsig diskussion med Orvar om huruvida Xena the Warrior Bitch är en serie som borde få finnas. Nej sa jag. Jo sa han. Ikväll kan det eventuellt bli nån form av party på en båt nere i Cannes, hos nåt danskt-finskt filmbolag. Vi får se.

Peace out/Fiddy Blam Blam

14.5.05

The Nils-Petters-dotter incident

Haj. Gårdagskvällen/natten spenderades på pyttebaren Le Petit Majestic i Cannes, ett ställe som huserar de som är något och de som gärna ljuger om att de är något i svenska filmkretsar. Vi kom dit runt halv tolv vilket var alldeles lagom. Herr Åkerman inledde ett kategoriskt minglande, vars höjdpunkt torde ha varit ett relativt misslyckat konversationsförsök med filmkrönikans Emma Gray. Fröken Gray förklarade förundrat att hon inte riktigt förstod vad karln pratade om (vilket inte vi andra heller gjorde) och tackade för sig. Efter att undertecknad i starkt teamarbete med Hr Rannug två (!) gånger på raken lyckats förolämpa Nils-Petters dotter kapitalt genom att upplysningsvis påpeka att "gubben börjar ju bli jävligt senil", försökte den gode, skapligt förfriskade expertminglaren Åkerman rädda situationen genom att fullkomligen tvinga på Nisse P-dottern sitt fräscha visitkort. Detta tilltag får förmodligen anses ha gått sådär, då det tydligt upplystes oss om att det skulle "torkas röven" med kortet inom en snar framtid. Vi fann det här för gott att vända hemåt, något som gick lika lätt som väntat här i södra France. Tågen går riktigt illa ska det fan sägas! Åkerman valde här att somna sittandes på en trottoar medan Henke och Tony desperat försökte övertyga stora mängder segfattade fransoser om lämpligheten i att hjälpa oss hitta en taxi för fem personer. Tilltaget lyckades efter närmare två timmar, vi brummade hemåt, Robin piggnade till och inmundigade stora mängder chips i sänghalmen innan det var fullständigt godnatt. Dagen efter har hittills spenderats framför den KAPITALA skitfilmen Ladder 49, då det regnat rätt friskt mest hela dagen. The Little Majestic lär förmodligen föräras med ett nytt besök framåt natten, något som förmodligen innebär att de två tag-along-bitcharna Wallin och Rannug ånyo placerar sig i ett hörn, förolämpandes någon väl utvald recenscent lite för oss själva. Rannugs erbjudande om extreme makeover för den gode Orvar står givetvis kvar. Dock håller han sig undan och har därför inte kunnat delges planerna. Men det kommer, det kommer. Jan-Olov Andersson såg hyfsat radar ut igår, kanske kanske kan vi droppa nåt i hans glas och sno hans festivalpass...

For now, adieu.

/D.

13.5.05

Summersummersummertime

Minglet har börjat. Förmiddagen ägnades åt att handla mat och sprit för sjuka summor pengar på the local supermercado och vänta på den ständigt försenade bussfan för transport tillbaks till lyan. Riktigt varmt idag, ca 25 grader och inte ett moln. Mingel på Scandinavian Terrace med gartisöl följs nu av stekt lamm med patatasgratang och sprit. Nu. Hej.

We have touchdown!

Alrighty! Efter att den danske nybörjarpiloten som av allt att döma övningsflög oss ner till Nice bromsat så sent och så hårt vid landning att stolarna samlades på hög framme vid cockpit, steppade vi ut i Le kväll de Sommar och åkte svindyr buss genom Le Compton De Nice till tågstationen. Då språket i det här landet är av bedrövligaste sorten kan mitt försök att köpa tågbiljett i en modern automat ha resulterat i att hela CSN-bidraget för denna månad ligger hos nån fet skrattande tågmogul på ett flashigt kontor i Paris just nu. Vi får väl se... Det blev öl och spaghetti till middag strax efter att ett knippe "Ohh" och "Ahh" avverkades medan utsikten över rivijäran beundrades från terrassen. Då lägenheten ligger halvvägs upp i alperna och svinnackarna jag reser med avböjde taxi till förmån för en inte så avundsvärd promenad genom hundbajsbeströdda, Renaultfyllda gator dit, kan dock utsiktens värde livligt diskuteras. Imorrn blir det Happy Hour på Filminstitutets terrass i Cannes, där Rannouq enligt sig själv avser att förnärma Orvar genom att erbjuda honom en Extreme Makeover. Nåväl. Den som vill får se hur det utvecklar sig.

Fridens!

The Cannes Man & Co.

This page is powered by Blogger. Isn't yours?