DARKO 2.

Jag blir i år tvungen att skylla mitt obefintliga bloggande från France på slöhet, sviter, långsamma datorer, 32 graders värmebölja och sedvanligt flängande mellan 765 Chemin de Saint Claude i Antibes och Palais du Film i Cannes, och känner mig således nödgad att mycket kort sammanfatta vistelsen här och nu.

Det blev inte så mycket film för egen del i år. Någon form av upptajtning i festivalorganisationen, med poängräkning och dylikt snusk, gjorde att vi som endast satsat på tredagars ackreditering prioriterades lika högt av festivalpersonalen som hundbajskluttarna som pryder de franska trottoarerna likt små chokladklickar. Vi nästlade oss visserligen in på några stycken, men de var så att säga inget att skriva hem om. Så det gjorde jag inte. Bittert tvingades jag nu istället lyssna till herrarna Åkerman, Abaji och Isaksson när dessa, hemkomna mitt i natten i full frackmundering, vid fotändan på min säng förgyllde småtimmarna med stående ovationer över bland annat Coenbrödernas "No Country for Old Men", Michael Moores "Sicko" eller U2:s livespelning mitt på röda mattan. Nåja. Vad fan är väl en bal på slottet?

Nu har vi visserligen hunnit en del annat som har förgyllt tillvaron i lämplig grad. Häng på Petit Majestic såklart, gratisöl på Skandinaviska terrassen, ett litet seminarium med Michael Moore, softande på Amerikanska paviljongen och en helt sjukt tilltagen fest anordnad av Göteborg Filmfestival nere på stranden i Cannes, där spriten var så gratis och så stark att yours truly kände sig nödgad att helt sonika slumra till lite i en solstol innan kroppen medelst gravt illamående lät meddela att det var dags att stämpla ut och åka hem och lägga sig. Med sand i hela fickorna. Amatörtakterna sitter i.

Anyways. Till er som var med i lyan: tack som fan för i år! Let's do it again!

Peace out nu då.