DARKO 2.

Det såg länge rätt mörkt ut, men som genom nån form av divine Labero-intervention, eller kanske snarare tack vare ett schema som för andra halvan av maj på ett närmast mirakulöst sätt glesnat och blivit relativt slappt, kombinerat med ett pris på flygbiljetten som fick lilla mamma att återigen hävda att det måste vara ett dumdristigt hasardspel att flyga med Ryan Air eftersom dom varken kan ha tid eller råd eller lust att vare sig tanka planen eller byta ut vitala men alldeles genomtrasiga delar på desamma, slappade jag i helgen, maniskt fnittrande, upp ett par sura slantar ur e-plånboken, blundade och tryckte hektiskt och förväntansfullt på min lite trötta Vaio, vilket föranledde att ännu en tripp till Cannes blev bokad. Det blir den tredje i ordningen för min del, och den blir i år inte vidare lång, men skit i det. Jag är ju lik förbannat gravt peppad. Vankas det rivijäraglassande med grymt barhäng, sol, film, låg humor, ohälsosamma dryckesvanor och annat gott? Ja. Yes. Oui. Jawohl. Kyllää. Si. Hai. Da.